..
Tisdag
Jag var helt slut när jag gick upp imorse, ville verkligen bara ligga kvar i min varma säng och dra mig.
Men upp till jobbet, göra sig fin och prova tio olika outfits innan man blir nöjd. VIsserligen trivs jag och har kul på jobbet, men ibland hade det varit skönare att bara ligga och dega hela dagen..
Igår avrundades min dag men stallet, jag och Daniella var ute och klättrade i skogen, det finns så fina ridvägar där jag står nu! Vi tog också en lång och härlig galopp längs fälten.
Underbara söta Daniella tyckte det var mysigt och skoj, jobbade på riktigt bra och var faktiskt pigg! Jag är så kär i den där ponnyn, hon är så otroligt underbar så jag saknar henne varenda sekund som jag inte är med henne.
Det som är så skönt är att den nya sadeln gör underverk på henne, så mjuk, så rörlig, så framåt och så mycket mer aktion i ryggen.
Efter stallet var jag också på Willys och handlade en massa mat.
Lagade en god sås med pasta till och åt på kvällskvisten, gjorde lite extra så det räckte till dagens matlåda.
Jag är lycklig!
Xoxo Fanny
Projektansvarig
Nu har vi haft uppstartsmöte och jag ska bli projektansvarig!
Känns som en spännande utmaning, framförallt som det verkar vara ett otroligt roligt projekt!
Inre kaos
Jag vill inte att klockan ska bli två, men samtidigt så vill jag ha det överstökat. Mycket känslor som spelar inom mig, tankar, funderingar. Det känns fel, konstigt och helt banalt att hon är borta. Nu ska man säga hej då för alltid.
Bye bye M
Ja, jag har ätit och druckit gratis hos människor, och när jag gjorde detta trodde jag att dessa människor var mina vänner vilket var ömsesidigt. Har jag förtalat och spridit lögner, är det verkligen sant? Eller har jag kanske ett flertal vittnen som kan stärka min historia. De som jag kallade mina vänner har anklagat och förtalat MIG och inte tvärt om. Jag tycker det är konstigt att du, som inte ens känner mig, verkar veta precis vem jag är. Vilka är mina gelikar? De som dina vänner talat så gott om och även bjudit på sina fester? Konstigt att du ger dig sjlv tillåtelse att döma dem utefter vad du tycker om mig. Jag förstår att du försvarar dina vänner, det skulle jag också gjort om det inte varit så att de anklagat mig för något som jag inte är skyldig till. Däremot hade jag nog inte lagt ner tid på att trakassera någon i den utsträckningen som du gjort, en person i sina sinnes fulla bruk tänker inte i dina banor.
Men det är skönt att du nu erkänt att det var du, även om jag vetat det ett tag nu. Tror du på allvar att du är anonym på internet? Jo, jag har ditt IP-nr och har haft det ända sedan du började med detta. Det var alltså inte nödvändigt att byta alias eller ens använda ett. Du är feg och otroligt omogen. Visst, du använder stora ord, men kasta dem på någon annan som faktiskt tar åt sig, eller ännu bättre, skaffa dig ett liv och gör något nyttigt. Baka bröd, det är du ju bra på! Rannsaka dig själv innan du hoppar på t.ex. Caroline, för om du tänker efter, så är hennes kommentarer inte värre än dina. Och snälla du, du gjorde bort dig för länge sedan när du hade en lång mailkontakt med henne där du använder orde som"tjena guzzen" och"bli inte förvånad om någon frågar vad du kostar". Du är inte bättre än någon annan i det här sammanhanget.
Sure, det må vara löjligt att skriva i bloggen, men den har också gjort att jag blivit kontaktad av två stora hästtidningar som ville trycka allt som hänt mig. Var glad att jag inte gick så långt. Du gapar efter för mycket damen, kanske dags att växa upp och ägna sin tid åt annat.
"En del människor som inte verkar kunna släppa taget om sitt negativa förflutna kan just av det skälet vara dömda att gå under"
Långt uppehåll
Jag har i alla fall hunnit ägna lite tid till Maria, vi tog en drink och myste, Johanna kom och hängde med oss också. Jag har hunnit avancera på jobbet och även hitta ett nytt poteniellt jobb. Ja vad har jag inte hunnit med? Jag lyckas alla fall hålla mig sysselsatt tills det är sängdags, vet inte om det är bra eller dåligt.
Nu är jag hemma hos emelie och timpa, har ätit middag, lekt och dansat med julia och ätit muffinsdeg! Mums!
Har laggt Julia också, låg på emelie och timpas sänt och myste med henne, så otroligt underbart!
Dags at måla emelies naglar och sedan åka hem till Sofia på gallej!
xoxo Fanny
..
Jag satt mig ner och tänkte på människor.
En del människor som inte verkar kunna släppa taget om sitt negativa förflutna kan just av det skälet vara dömda att gå under. Jag har den största respekt för alla som gör sitt yttersta för att bli bättre människor, för jag vet av egen erfarenhet hur mödosamt det kan vara att bryta upp från en situation där man kontrolleras av andra.
När det gäller att bryta upp från en negativ miljö är det helt enkelt något vi måste göra ibland. Hur svårt och känsligt det än kan vara måste vi helt enkelt bryta upp. När folk säger till mig att de att av något skäl inte alls kan komma överrens med en viss person, så till den grad att hela deras relation består utav att störa sig på varandra eller rent utav får rena vulkanutbrotten. Då är mitt råd: Håll dig borta från honom eller henne! Det finns praktiskt taget inget skäl att utsätta sig för en sådan miljö. Om det är så illa så finns det ingen anledning, inte för stunden i alla fall, att komplicera eller ge ytterligare bränsle åt motsättningarna, för du kan bli ännu djupare indragen. Och om du trots det måste vara med på de där möterna, festerna,´eller middagarna så försök att inte exponera dig för mycket. Om du märker att du uppför dig som du aldrig gör annars, kan det vara orsakat av en negativ omgivning. Även om den person eller den grupp som du utsätter för ditt beteende antagligen accepterar dig eller är vänlig måste du fråga dig själv: Tycker jag verkligen om den person jag håller på att bli? Om inte, bryt upp och håll dig borta från den omgivningen.
att vägra hålla sig borta eller bryta från sådana skadliga omgivningar kan få allvarliga konsekvenser. Man kan aldrig noga veta om de plötsligt ska "dras in" i sitt gamla beteende och inse det förs när det är för sent att dra sig ur.
Min slutsats är att man ska vara ytterst försiktig med var man sätter fötterna och vilka människor man "plockar upp på vägen" under livets gång.
Av mina erfarenheter att döma kan den som försöker bryta upp från en negativ omgivning bära med sig antingen skuld eller en form av undanfallenhet eller en kombination av båda, som gör det ännu svårare att bryta sig loss.
Jag tror att vi alla på ett eller annat sätt bär på någon ånger förknippad med personliga omständigheter. För att kunna ta sig fram i livet måste man kunna släppa taget.
Ingen utav oss har förmågan att kliva in i en tidsmaskin och ändra förloppet på en enstaka händelse eller den del utav våra liv som skulle ställa allt till rätta. Även om man kunde det så tror jag att det är en serie små händelser som leder till vår situation. "Lär dig av ditt förslutna! Bli inte en fånge i det!"
Om du känner dig skyldig till det som hände, ska du också lära dig utav det som inträffade och inte upprepa samma misstag. Olyckligtvis är det väldigt människor som hela tiden upprepar samma misstag, delvis på grund utav sin omgivning.
Vi gör alla saker som vi ångrar och jag är säker på att vi alla sagt saker som vi inte är stolta över.
Kan man inte gå vidare från sitt förflutna måste man ställa sig frågan om det finns något man kunde gjort för att ändra historien. Är svaret ja, lär av ditt misstag. Är svaret nej, släpp då saken och gå vidare.
Det är ofta människor som är beroende av andras välvilja som fastnar i en negativ omgivning. Samtidigt som det är viktigt för alla att vara snälla och uppföra oss väl samtidigt som vi är ödmjuka, har jag lärt mig den värdefulla läxan att göra detta samtidigt som jag inte utplånar mig själv. Man måste vara försiktig och inte göra sig beroende av andras människors välvilja
Det kan finnas ändlösa skäl till att någon inte tycker om oss, vad vi än gör. Efter några hårda smällar står jag nu på egna ben och ställer de stora frågorna. Utan att vara arrogant eller rå säger jag vad jag tycker, år någon oenig med mig så är det inte hela världen. Jag misshandlar inte längre mig själv i den vaga förhoppningen att vinna andras samtycke.
Slösa inte bort din tid och energi, det finns mycket viktigare saker i livet. När du är andra till lags i hopp om att bli accepterad förlorar du ditt eget värde på kuppen.
Använd inte din omgivning som en krycka, om du gör det begränsar du bara dig själv.
Om du känner dig skyldig till vad som hänt, försök ställa allt till rätta så gott du kan, och vänd om möjligt på situationen för att göra den till en språngbräda för förbättringar.
Hänge dig inte år fåfänga förhoppningar om att kunna vara alla till lags.
Lova dig sjäv att vara den du är och håll fast vid det löftet.
Begränsa din exponering för negativa omständigheter och gör det bästa möjliga av dem.
Glöm inte att det är ditt liv och att det är du som bestämmer.
En eloge till Dave Pelzer som ger mig inspiration till mina tankar
Vila i frid
Ibland önskar man att det gick, men man har alltid ett sådant krav på sig själv att tillfredsställa alla andra. Och då är det ju i princip omöjligt..
Mormor dog, är det ett tillfälle att stänga av? Ta sig tid att sörja? Eller kanske att ta tag i alla praktiska saker och glömma att hon faktiskt är borta? Kanske är det ett sätt att fly från sorgen.
Precis som Emelie tänker man på alla bra minnen som man har med mormor, man vill hålla kvar i dem, som ett bevis på att man älskar henne. Att hon funnits där alla år, som en självklarhet. Innan hon dog inatt så låg jag vaken, tänkte på hur hon såg ut i sjukhussängen. Levande, hon andades men var ändå död. Hon fick en jättestor hjärnblödning och blev medvetslös. Hon stönade när man kom och gick i rummet, som att hon ville att man skulle stanna. Nästan arg när det var dags för mig och Emelie att åka hem. Jag var spänd och kunde inte sova, kunde inte finna ro.
När mamma ringde mig 01.30 och berättade att hon somnat in så blev jag avslappnad, som att en börda lyfts från mina axlar. Inte för att jag var glad att hon är borta, utan för att hon slapp lida. När någon som står dig så nära mår så dåligt, kan man nästan känna dess smärta in i benmärgen.
Så nu är hon borta, och ja, jag vill fly. Jag vill försvinna. Jag vill suga åt mig varenda minne utav henne och bara njuta, glädjas.
Underbara fina mormor, jag älskar dig och du kommer alltid att finnas hos mig.
...
Jo, jag lät mig bli rubbad i min tillvaro en väldigt kort stund, av människors ord utan grund. Det är svårt att leva under träden av visdom om när era yxor hugger sönder rötterna som ger dem näring. Vassa tungor i bittra munnar, ni driver bara er själva till vansinne.
Jag blev bara ett offer för er labilitet, men jag antar att sådana här saker kan göra så med människor som er, människor som saknar ett starkt sinne.
Människans stolthet som sjunger en hämndlysten sång, inspirerad av de gånger du blivit stampad på. Ju längre ni fortsätter stampa på mig, desto mer kommer jag kämpa emot.
Ibland kan man inte alltid hålla hatet inom sig, det som upptar dina tankar kontrollerar ditt liv.
Vad säger du? Ett öga för ett öga och en tand för en tand?
Bra dag idag!
Idag har varit en bra dag, till att börja med startade jag dagen med ett skratt då jag tänkte på något väldigt komiskt som hände inatt. Något mycket roligt som jag, Petra och Johanna skrattade åt tillsammans.
Gick i alla fall upp lite extra tidigt för att äta en lång frukost, så skönt att ta sig tid till att göra den och verkligen avnjuta, för att få en bra start på dagen! Lättyouhgurt med lättkesella, linfrön, solrosfrön och valnötter. Till det två gråva mackor med ost och grönsaker och en kaffe. Mums!
Gav mig av till jobbet, satt och läste på tåget, just nu inne på en som heter "Det verkliga livet", har inte kommit så långt, men än så länge verkar den riktigt bra.
Jobbade kort dag idag, 11-15.30m väldigt skönt. Första guidningen var relativt hemsk faktiskt, 20 spanjorer som hellre pratade om vädret och deras barn som bara skrek, Guidade väl halvhjärtat och njöt av värmen. Tyvärr blev värmen till regn och jag blev väldigt blöt, men som tur var slutade jag medan regnet avtog, Så jag kunde byta om till torra kläder och bege mig med jenny för att åka och kolla stallplats, Jag blev ju uppringd från ett jättefint stall igår och de sa att de hade två boxplatser lediga. Nu hänger det väl mest på ridhus och så för att vi ska kunna bestämma oss.
Är i alla fall hemma i systerns lägenhet som jag passar just nu på Thorhidsplan med en kopp the och Sex and the city boxen. Så nu ska det avnjutas!
Ha det bra!
..
Ja, nu vet vi ju vem du är, och jag tycker det är roligt att en dam i din ålder tar sig tid att trakassera två tjejer i tjugoårs åldern... Mycket roande! Hade det inte varit smartare att kontakta oss från ditt eget nummer med ditt riktiga namn, istället för att köpa ett kontantkort och använda ett tiotal alias? Sen så har ju inte du något med saken att göra, så varför lägga sig i? För att du är deras vän? Jag hoppas ni har kul ihop och skrattar åt saken, för det gör i alla fall vi!
Ha det bra och försök skaffa dig ett liv!
.
Bara funnits där för att kunna hjälpa dig när det behövdes, du gav upp i precis rätt tid.
Nu är du fri
Det här är en gång för alla, jag älskade dig. Du var uppskattad.
Jag ville att du skulle stanna, men du försvann inte en dag för tidigt. Änglarna kunde inte vänta längre.
Lyssna nu, lyssna till de här orden.
Jag gråter nu när du är borta, men det är inget slöseri med tårar.
Tiden kom, då jag fick konfrontera min rädsla att förlora dig.
Förmodligen är det nog inte en rädsla, utan bara ödet. Ibland har jag faktiskt undrat om du inte skulle ha det bättre där du är nu. Jag har sett, jag har hört och jag har kännt.
Jag är färdig med det här, och jag hoppas du är stolt. Du har sett mig växa och också hjälpt mig att göra det.
Jag kan inte betala tillbaka till dig, här sitter jag och det känns som jag svikit dig.
Men även fast jag försvann, så blev du räddad. Tagen bort ifrån allt.
Jag vill se dig varje gång jag kommer till stallet, jag ville inte lämna dig på det där sättet, helt ensam.
Jag ville inte att du skulle lämna mig, men å andra sidan så har du det bättre där du är nu.
Det är så mycket jag skulle behöva bevisa, och ibland undrar jag vad jag har att förlora?
Jag ville skydda dig från allting, men till slut blev din hemska värld verklighet.
Till världen.
Livet är en lek och vi måste leka den på rätt sätt, gör de rätta dragen och låt ingen komma åt dig.
När allt är en enda stor röra, håll dig lugn och du kan vara säker på att du klarar provet.
Stå upp för dig själv och låt ingen annan trycka ner dig.
...
Jag står över det här, hela saken är så himla löjlig. Ingen har nämnt era namn, det måste vara något ni dricker...
Ni har så himla fel!
Herre Gud, varför är ni så besatta av det här? Skulle vilja veta vad som pågår i era huvuden, när alla vet att det ni säger inte är sant, varför fortsätta?
Äntligen har jag insett vad ni går för, ni är skyldiga oss en fet ursäkt.
Ni har sådant himla storhetsvansinne, känns som att ni håller på att tappa fattningen.
Varför slösar ni er tid såhär? Ni kommer inte åt mig i alla fall. Jag ser rakt igenom alla era lögner!
Sluta hata och gå vidare, ni får inte ut någonting utav det.
Försöker få folk att tro er genom att hoppa på oss, hoppas ni inte väntar er att ni ska få ut något av det.
Ni berättar för världen precis vad vi gjort, fast vi inte gjort det, och alla vet det. Som om vi vore någon slags korporation. (Sammanslutning som det betyder, eftersom det är precis så ni behandlat mig och Jenny)
Det finns ingen rapport från länsstyrelse och Lady kommer aldrig mer tillbaka. Lägg ner nu!
...
En liten uppdatering, för er som vill läsa.
Lady är avlivad, för er som inte hann läsa det senaste inlägget. Hon var alltså aldrig i småland, utan det hittade man på.
En eloge till hennes minne, älskade Lady.
Jag är i alla fall hemma igen och har börjat mitt nya jobb, hur roligt som helst!